Avsändaren skriver ett öppet brev som vänder sig till den syrianska ortodoxa kyrkans båda stift om arameiska språket.
I mars varje år brukar det vara årsmöten för syrianska ortodoxa kyrkans båda stift i Sverige. På förekommen anledning vänder jag mig direkt till stiftens såväl religiösa som profana ledning och framför följande.
Ur ett kyrkohistoriskt perspektiv tillhör den syrianska/arameiska kyrkan den äldsta inriktningen inom kristenheten. Redan på 200- talet e.Kr. hade kristendomen spridit sig och nått alla syrianska områdena i det gamla Syrien (mellanöstern). Det är också välkänt att det arameiska språket blev det enda dominerande liturgispråket i denna kyrka. Det finns dokumenterat stor kyrklig litteratur på arameiska från 100-talet e.Kr. till våra dagar och som omfattar såväl kyrklig som profan litteratur. Det arameiska språket som liturgispråk fick stor betydelse för såväl dess bevarande som utveckling och troligen är en av anledningarna till kyrkan överlevt ända till våra dagar. Från 1300-talet och framåt försvagas det arameiska språket och dess överlevnad varit helt beroende av att kyrkan fortsatt använt det som liturgispråk. Utan denna användning hade språket med all sannolikhet dött ut för flera hundar år sedan.
Idag, när syrianska/arameiska folket är spridd över hela världen och långt borta från sina ursprungsområden, är det arameiska språkets överlevnad väldigt kritiskt, för att inte tala om fullständigt utrotningshotad. Det arameiska språket befinner sig idag på topp 10 i listan över utrotningshotade språk. Detta betyder att risken att språket dör ut är väldigt stort. Därför måste vi, som folk och kyrka, agera och göra något mer än vad som görs idag.
Att förlita sig på den sporadiska undervisning som sker här och där i olika områden är inte tillräcklig för att få en enhetlighet och egen karaktär, struktur, för bevarande och utveckling av språket. Det syrianska folket är inte heller tillräckligt starkt organiserat i profana organisationer som kan ta hand om språket och dess bevarande och utveckling. Vi är långt ifrån en egen nation och världssamfundet har inte visat intresse att hjälpa till för att bevara språket. Därför behövs åter kyrkans kraft för att återuppliva, bevara och utveckla samt anpassa det arameiska språket och få det förankrat hos det syrianska folket.
Hur ser läget ut idag ifråga om användningen av det arameiska språket i våra kyrkor som liturgispråk?
Tyvärr är situationen den, att våra kyrkor använder andra språk mer än arameiskan (syrianskan), inte minst är ökningen och användningen av arabiska språket ganska oroande. De syrianska kyrkorna försörjer arabiska språket mer än det egna språket, trots att det finns fler än 300 miljoner som pratar och bevarar det arabiska språket. Detta har ingenting med att folk inte förstår arameiskan eller att människor som inte talar arameiska ska uteslutas från gudstjänsterna m.m.
Nej, det handlar istället om att kyrkan måste se om sitt eget hus och aktivt bidra till att bevara det arameiska språket så att kyrkans flertusenåriga litteratur- och kyrkohistoria inte ska gå i graven. Det finns ingen annan kyrka som har producerat som mycket religiös (och även profan) litteratur, som den syrianska kyrkan, under dess glansdagar från 200-1300-talet e.Kr. All denna skatt riskerar att förglömmas och dö ut med språket eftersom ingen kommer att kunna läsa och/eller tala det.
Därför behövs det drastiska åtgärder redan nu för att stoppa denna negativa spiral för det arameiska språkets utveckling inom den syrianska-ortodoxa kyrkan.
Syrianska kyrkorna i Sverige kan bli det föredöme som krävs för att andra syrianska kyrkor ska våga och kunna följa efter. Genom att använda modern teknik kan främmande språk användas i kyrkan utan det påverkar så mycket användningen av det arameiska språket som liturgispråk. Hela liturgin finns mer eller mindre översatt till olika språk, bland annat svenska, engelska och arabiska.
Genom att använda dessa översättningar och trycka tillräckligt många liturgiböcker på olika språk kan folket följa gudstjänstsliturgin via böckerna eller genom att visas på skärmar inne i kyrkan. På så sätt lyssnar gudstjänstbesökarna på det arameiska språket och samtidigt kan följa det via översättningar.
Därutöver kan själva predikan framföras på olika språk så att gudstjänstbesökarna förstår den information som lämnas i samband med gudstjänsten. Det viktiga i sammanhanget är att markera att all liturgi (det som prästen och diakonerna säger) ska ske på arameiska. På så sätt ökas möjligheten dels att väcka intresse för språket, dels att språket hålls levande inom kyrkan för lång tid framöver. Ett annat sätt att ge språket tyngd är att prästen varje söndag lär församlingsmedlemmarna ett nytt ord och förklarar dess innebörd.
Ett beslut i denna inriktning skulle vara av stor betydelse för det arameiska språkets överlevnad såväl här i Sverige som i övriga världen. Ett sådant beslut skulle också vara historiskt och gå i bräschen för en samordning och ett kommande beslut i Synoden så att alla våra kyrkor över hela världen går i samma riktning.
Mot bakgrund av den korta historiken och grunderna ovan föreslår jag att de två stiften i Sverige beslutar följande.
Förslag till beslut
- Att biskoparna och stiftsstyrelserna formellt godkänner att göra arameiska språket till enda liturgispråket under gudstjänsterna i stiftens kyrkor,
- Att ge uppdrag till lokala kyrkostyrelser att aktivt verka för genomförandet av tagen beslut enligt punkten ovan,
- Att biskoparna och stiftsstyrelserna tillsammans lyfter fram intentionerna i förslaget till kommande Synod för ett enhetligt beslut som skulle gälla alla syrianska ortodoxa kyrkor över hela världen.
Gabriel Marawgeh, tidigare oirdförande SUA (nuvarande WCA)
Detta är en insändare, alla åsikter är skribentens