Hassakeh regionen i norra Syrien är en där syrianer (araméer) haft en väldigt stor närvaro. Området har likt resten av landet påverkats mycket av inbördeskriget men även av efterföljande försök till erövring av kurdiska miliser för att, mot de flestas vilja, etablera ett syriskt kurdistan kallat Rojava. Denna situation har nu bidragit till att det råder akut vattenbrist för oskyldiga civila i området.
Den turkiska statens krigföring mot de nämna kurdiska grupperna har tagit sig en ny skepnad då trupper kopplade till den turkiska staten i över 10 dagars tid har ockuperat och stängt av vattentillförseln i området. Således plågas befolkningen till törst och andra besvär som uppstår från avsaknad av vatten. Syrianer har historiskt ofta befunnit sig i korselden mellan terrorklassade kurdiska grupper och turkiska staten och detta är en i raden av kränkningar av mänskliga rättigheter mot civila.
Syrisk Ortodoxa kyrkans patriark Mor Ignatius Aphrem II fördömer i ett brev till FNs generalsekreterare Antonio Guterres dessa handlingar, och utkräver ansvar från världssamfundet att ingripa:
”Detta kommer vid en tidpunkt då spridningen av COVID19-viruset påverkar hela landet illa. Dessutom förvärras denna humanitära situation ytterligare av de höga sommartemperaturerna i regionen. Att använda vatten som ett vapen, vilket inte är första gången, är en barbarisk handling och en uppenbar kränkning av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Ändå har det världssamfundet inte gett något svar på denna grymhet trots den ständiga vädjan från folket i regionen.
Om vattenblockaden fortsätter skulle det enda rätta vara att att beskriva denna omänskliga handling som ett brott mot mänskligheten. Samtidigt som vi håller världssamfundet ansvariga för konsekvenserna av denna oetiska handling, uppmanar vi FN genom byrån för högkommissionären för mänskliga rättigheter och Europeiska Unionen att omedelbart ta itu med denna katastrof och förse vatten och hjälp för de lidande människorna i Hassakeh och nordöstra Syrien.”
Syrianska organisationer i diasporan har tidigare samlat in pengar som hjälpt många syrianer i området att säkra tillgången till just rent vatten, men denna som nu uppstått är inte en konsekvens av skadade ledningar eller behov av renovationer. Det är en humanitär katastrof skapad till fullo av andra människor.