Fader Josef Togan blev år 2015 den första svenskfödde som vigts till präst inom den Syrisk Ortodoxa kyrkan. Från och med igår är han däremot inte längre den enda då fader Stefanus Guven vigdes till präst i St Petrus och Paulus Syrisk Ortodoxa Kyrka i Trollhättan.
En prästvigsel inom den Syrisk Ortodoxa kyrkan brukar vanligtvis vara något som bevittnas av en helt fullsatt kyrka, där inte bara församlingen men även många tillresta närvarar. På grund av pandemin var antalet betydligt färre under gårdagens vigsel i Trollhättan men likväl lika stor i betydelse för församlingen, där Fr. Abdo Cicek ensam tjänat sin församling under flera decennier.
Ärkebiskop Mor Dioskoros Benjamin Atas som vigde Fr. Stefanus har därmed två svenskfödda präster i sitt stift. Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan har som en av världens äldsta kyrkor haft en stark och utbredd närvaro i syrianernas (araméernas) ursprungsländer och andra, mer närliggande länder sedan kristendomens begynnelse. Kyrkan har relativt till detta funnits en väldigt kort tid i Sverige och Europa men då många syrianer anlänt som flyktingar sedan 60-talet har kyrkan etablerat sig väl och utgör som den största kyrkan bland syrianer i Sverige en stor del av den syrianska diasporan.
Att kyrkan får fler präster som är födda och uppvuxna i Sverige och diasporan istället för i folkgruppens ursprungsländer är intressant och av stort symboliskt värde för ett folk och en kyrka som i tusentals år haft sin stabilitet och grund i Mellanöstern. Samtidigt som folkmord, krig och förföljelse är ett hot mot den fortsatta närvaron för det syrianska folket och dess kyrkor i länderna där man är urinvånare så växer församlingarna i antal i Sverige.
När man ser alla dessa församlingar runt om i landet förstår man hur viktiga de har varit för etableringen för den syrianska folkgruppen i Sverige. Således är inte etableringsfasen längre den stora prövningen utan det är snarare risken för assimilation. Hur långa är de rötter som binder Sveriges syrianer till dess arameiska förfäder? Hur ser man till att dessa rötter har nog med näring för att överleva?
Ur detta perspektiv är prästvigningarna av Fr. Josef Togan och Fr. Stefanus Guven inte bara stora för det heliga sakrament som prästvigningen är. Dessa unga och svenskfödda präster är utexaminerade ur svenska skolor och har fostrats i det fria demokratiska Sverige där de fattat ett aktivt val att tjäna sitt folk och sin kyrka för att fortsätta ge näring till rötterna som nu slagit rot.