I veckan kom den tredje och sista boken ut till trilogin Med döden som skugga. Genom dessa tre böcker får vi följa huvudkaraktären Benjamin och hans liv under folkmordet Seyfo och livet efter det.
Detta verk, som är skriven av Besim Aydin förmedlar på ett skönlitterärt tillvägagångssätt syrianernas (araméernas) historia, deras förfäders livsöden och utmaningar.
Den sista och tredje delen som heter Ett minne ur mörkrets gryning fortsätter berättelsen om Benjamin och hans erfarenheter från folkmordet och det hårda livet när republiken Turkiet bildas. Under berättelsens gång får vi stifta bekantskap med det extremt hårda livet syrianernas (araméernas) förfäder levde i. Vi får läsa och känna hur ovissheten tär på en människans inre och tanken att vakna upp och se hur ens barn eller fru har blivit bortrövad av kurder under nattens gång.
För första gången, får vi läsa en bok som beskriver händelserna under folkmordet och tiden efter det på ett skönlitterärt sätt. Ett minne ur mörkrets gryning är långt ifrån en faktabok man kan komma, men den återberättar ögonvittnesskildringar och vävar in den i en större berättelse.
Benjamin som är huvudpersonen i berättelsen är en fiktiv person, men alla händelser som utspelar sig, alla erfarenheter han upplever och bär med sig är verkliga historier, berättad av de äldre människor som idag inte lever. Att deras erfarenheter idag fortfarande lever och finns i bokform är ett bevis på att de inte dog förgäves. De må inte leva kvar bland oss, men deras röst, deras längtan att berätta sin historia och upplysa oss andra som egentligen inte förstår vad de har gått igenom lever kvar.
Att du sitter och läser deras berättelse är ett bevis på att de har lyckats.