Folkmordet som på syrianska (arameiska) kallas för ”Shato d’ Seyfo” (Svärdets år) minskade Turkiets kristna befolkning med 95% genom brutalt mördande, fördrivning och tvångskonvertering. Minst en och en halv miljon syrianer, armenier och pontiska greker slaktades och sedan händelserna ägde rum har det förnekats av förövarna i nu 105 års tid.
Som Turkiets urinvånare och således en folkgrupp utan land har vi kämpat för ett erkännande på alla sätt vi kan. Ett erkännande av folkmordet skulle inte enbart innebära upprättelse för våra förfäder som slaktades, utan det är något som skulle påverka vår situation idag.
Den turkiska staten har spenderat år och oerhörda resurser för att bemöta och förneka varenda antydan till att händelserna 1915 var ett folkmord. Omfattande indoktrinering börjar redan i skolan när det gäller ämnet och att ens nämna folkmordet är i landet en kriminell handling, då det är en ”kränkning mot turkiskheten”.
Den auktoritäre presidenten Tayip Recep Erdogan och hans styren har inte skiljt sig från tidigare regeringar utan de har aktivt genom smutsig diplomati försökt tysta ner organisationer och hotat med repressalier gentemot samtliga stater som ställt sig på rätt sida av vår historia. Den turkiska staten verkar av allt att döma anse att deras insatser varit otillräckliga och därför kraftsamlar man för att uppnå sitt synnerligen ovärdiga mål en gång för alla. Att förneka ett folkmord och tysta ner dess överlevare.
Turkiet planerar att inrätta ett, vad man kallar, ”oberoende civilt organ” som enbart ska ansvara för att ta itu med anklagelser om händelserna 1915. Detta ska ha skett enligt instruktioner från president Erdoğan efter att man fattat ett beslut vid ett möte som presidenten hade med sin rådgivande nämnd under förra veckan.
Rådgivarna Cemil Çiçek och Seyit Sertçelik presenterade förslaget som informerade om att Turkiet inte hade en institution som hade ett direkt ansvar i att hantera folkmordsanklagelser. De noterade att relevanta ministerier agerade när det var nödvändigt, men det saknades en enad policy och strategi för att effektivt hantera anklagelserna.
Institutionen som ska uppdraga forskare i historia, jurister och andra sakkunniga skall enligt bestämmelsen vara oberoende, och detta är något som förtjänar att mötas av stor skepsis. Dels för att Turkiets auktoritära och extremt nationalistiska stat inte har haft någon som helst transparens eller acceptans för den samlade forskarvärldens slutsatser, men framför allt har man en historia av indoktrinering och spridning av desinformation som få andra länder när det gäller ens egna övergrepp mot mänskliga rättigheter.
Något annat som talar emot att den nya institutionen kommer vara oberoende är att den nämnde Seyit Sertçelik som kom med förslaget själv är en av väldigt få forskare i världen som förnekar folkmordet. Hans bok syns ligga på bordet i artikelbilden och omslaget i sig är lika osmaklig som den lögn han sprider om att vi och framför allt armenierna var förrädare som ville dela upp Turkiet med hjälp av Ryssland, snarare än offer för ett etnoreligiöst folkmord.
I generationer har de drabbade grupperna hoppats på att dagen då Turkiet gör upp med sin historia ska komma. Vi är många som har arbetat hårt med att driva frågan på alla sätt vi kunnat. Att Turkiet funnit detta problematiskt har varit tydligt men det är just nu tydligt att en försoningsprocess inte är tänkbar. Istället kommer vi möjligtvis att få se propaganda, förolämpningar och vanhedrande uttalanden om våra förfäder när Turkiet kraftsamlar för en fråga som är så känslig för landet.
Att uppvigla gentemot en syndabock eller fiende är en klassisk teknik från de styrande i landet för att få bort uppmärksamheten från den egna misslyckade politiken. Turkiet r ett gott exempel på detta med allt fler inskränkningat av fri- och rättigheter och en totalt kollapsad ekonomi. Oftast är det ett krig mot en annan nation som får befolkningen att sluta sig bakom sin ledare (iallafall för stunden) men i detta fall ägnar sig Erdogan åt en annan typ av krigsföring.
För det vi ser nu är hur Turkiet kraftsamlar för att ge sig in i strid gentemot en samlad forskarvärld och vår historia. Det återstår nu att se hur slaget kommer att utspela sig.