Enligt syrianska traditionen konverterade den arameiske kungen Abgar V Ukkama till kristendomen tillsammans med sin stat Edessa (Urhoy) mycket tidigt, antingen under Kristi liv eller omedelbart efter. Denna tradition berättar att den arameiske kungen Abgar den V ”Ukomo” (den svarte) av Edessa led av spetälska och hans läkare kunde inte bota honom. Han hörde berättas om en ”vis läkare” (Jesus) i Romerska Palestina och att denne hade verksamma botemedel mot sjukdomar.
Kung Abgar, son till Manu, fick höra talas om Jesus Kristus och hans mirakel genom den arameiska diplomatiska delegationen bestående av ledarna Mariyahb, Shmeshgrem och budbäraren Hanan, som Abgar hade sänt för att möta Sabinus, den romerske kejsarens ställföreträdare i Syrien och Palestina under år 343 av det grekiska kungariket, som sammanträffar perioden av den romerska kejsaren Tiberius regeringstid (från år 14 e.Kr. till sin död år 37 e.Kr.). Efter att ha avslutat sitt politiska uppdrag i mötet med Sabinus gick denna arameiska delegation till Palestina, träffade Jesus och fick höra om hans fantastiska mirakel.
Kung Abgar var förvånad över de fantastiska nyheterna han hörde om Jesus och helande och mirakel som Han utförde, och fick en stark önskan att träffa Jesus så att Han kanske kunde bota kung Abgar från en sjukdom. Den arameiske kungen Abgar sände en delegation till Jesus under ledning av budbäraren Hanan, som också var hovmålaren, och skickade med honom ett brev till Jesus och inbjöd honom till Edessa för att bota honom. Jesus svarade att han inte kunde komma till Edessa, då han hade andra uppdrag. Men han sände en av sina anhängare, Taddaeus (Mar Addai) och denna botade kung Abgar som till följd omvändes till kristendom. Hans rike Edessa blev senare ryktbar för denna händelse och för innehavet av de nämnda brev som utväxlades mellan kung Abgar och Jesus. Besökare från flera kristna länder kom till Edessa för att se breven och kanske få en kopia på dem.
Edessa blev senare ett betydande centrum för de kristna araméerna (syrianer) och sin arameiska (syrianska) kristna kultur, liksom staden Antiokia blev center för den grekisk-talande kyrkan.
Denna berättelse nämndes av Eusebius biskop av Caesarea i Palestina (263-339 e.Kr.) i hans bok, Kyrkohistoria (1. 13; II.1). Berättelsen nämns också på syriska i en text som går tillbaka till början av 400-talet e.Kr. som heter ܡܠܦܢܘܬܐ ܕܐܕܝ ܫܠܝܚܐ ”Aposteln Addai lära”, och nämns även av den store poeten Mar Jakob av Serug (dog 521 e.Kr.).
Den store syrianske författaren Jakob av Serug som var student i högskolan i Edessa och sedan lärare i den, skrev om kung Abgar och kallar honom ”Araméernas son” ܒܪ ܐܖ̈ܡܝܐ och kallar staten Urhoy (Edessa) ”Araméernas dotter” ܒܪܬ ܐܖ̈ܡܝܐ
Låt oss läsa ur hans dikt om Jerusalem och Edessa följande:
:ܒܪܬ ܥܒܖ̈ܝܐ ܐܟܠܐ ܠܚܡܗ ܘܫܬܝܐ ܚܡܪܗ
:ܘܡܨܥܪܐ ܠܗ ܘܠܐ ܒܥܝܐ ܠܗ ܕܢܗܘܐ ܥܡܗ̇.
:ܒܪܬ ܐܖ̈ܡܝܐ ܟܕ ܪܚܝܩܐ ܘܫܡܥܐ ܛܒܗ
:ܟܪܝܗܐ ܒܚܘܒܗ ܘܡܦܝܣܐ ܠܗ ܕܢܐܬܐ ܨܐܝܕܝܗ̇
”Hebréernas dotter (Jerusalem) åt Hans (Jesu) bröd och drack Hans vin,
Och förolämpade Honom och ville inte att Han skall vara med henne.
Medan Araméernas dotter (Edessa), som var långt borta, när hon fick höra om Honom, blev kär i Honom och bad Honom att komma till henne. (ܡܐܡܖ̈ܐ ܡܓܒܝ̈ܐ ܕܡܪܝ ܝܥܩܘܒ ܕܣܪܘܓ: ܕܘܒܩܐ ܗ: ܡܐܡܪܐ ܕܥܠ ܐܘܪܫܠܡ ܘܐܘܪܗܝ. ܦܐܬܐ 470). Låt oss fortsätta och läsa följande också om kung Abgar
.ܟܕ ܪܕܦܝܢ ܠܗ ܒܢ̈ܝ ܥܒܖ̈ܝܐ ܡܢ ܫܘܩܝ̈ܗܘܢ
:ܠܟܢܫ̈ܐ ܕܥܡܡ̈ܐ ܐܒܓܪ ܡܠܟܐ ܗܘܐ ܠܗ ܦܘܡܐ:
.ܕܚܫܘܟ ܠܠܝܐ ܘܐܘܟܡ ܐܒܓܪ ܒܪܐܖ̈ܡܝܐ.
:ܥܠܡܐ ܕܚܫܘܟ ܒܐܝܕ̈ܝ ܐܒܓܪ ܢܗܪ ܒܡܫܝܚܐ:
”Medan hebréerna drev ut honom (Jesus) från sina gator,
Blev Kung Abgar ett språkrör för andra folkgrupper.
Nattens mörker och svärtan av Abgar, som är araméernas son,
Upplyste den mörka världen i Kristus genom Abgar.”
Här anger vi breven mellan Abgar och Jesus som finns i berättelsen ܡܫܠܦܢܘܬܐ ܕܐܕܝ ܫܠܝܚܐ som berättar om den arameiske kungen Abgar och hur han sände en delegation till Jesus, och bjöd in honom att komma till Edessa för att bota kungen från en sjukdom som hade drabbat honom. Berättelsen säger:
ܐܰܒܓܰܪ ܐܽܘܟܳܡܳܐ ܠܝܶܫܽܘܥ ܐܳܣܝܳܐ ܛܳܒܳܐ ܕܶܐܬܚܙܺܝ ܒܰܐܬܪܐ ܕܽܐܘܪܺܫܠܶܡ.
ܡܳܪܝ̱ ܫܠܳܡ.
ܫܶܡܥܶܬ ܥܠܰܝܟ ܘܥܰܠ ܐܳܣܝܘܬܟ ܕܠܐ ܗ̱ܘܐ ܒܣܰܡܡܳܢ̈ܐ ܘܰܒܥܶܩܖ̈ܐ ܡܰܐܣܶܐ ܐܰܢ̱ܬ: ܐܶܠܐ ܒܡܶܠܬܳܟ ܡܥܰܘܖ̈ܐ ܡܦܰܬܰܚ ܐܰܢ̱ܬ ܘܠܰܚܓܝܖ̈ܐ ܡܗܰܠܶܟ ܐܰܢ̱ܬ: ܘܰܠܓܰܖ̈ܒܐ ܡܕܰܟܶܐ ܐܰܢ̱ܬ: ܘܰܠܚܰܖ̈ܫܐ ܡܰܫܡܰܥ ܐܰܢ̱ܬ: ܘܰܠܖ̈ܘܚܐ ܘܰܠܒܰܪ ܐܶܓܳܖ̈ܐ ܡܰܦܶܩ ܐܰܢ̱ܬ: ܘܰܡܫܰܢܩ̈ܐ ܒܳܗ̇ ܒܡܶܠܬܳܟ ܡܰܐܣܶܐ ܐܰܢ̱ܬ: ܐܳܦ ܡܺܝ̈ܬܐ ܡܩܺܝܡ ܐܰܢ̱ܬ. ܘܟܰܕ ܗܳܠܶܝܢ ܬܡܺܝ̈ܗܳܬܐ ܪܰܘܖ̈ܒܳܬܐ ܫܶܡܥܶܬ ܕܥܳܒܶܕ ܐܰܢ̱ܬ ܣܳܡܶܬ ܒܪܶܥܝܳܢܝ̱ ܕܰܐܘ ܐܰܠܳܗܐ ܐܰܢ̱ܬ ܕܰܢܚܶܬܬ ܡܶܢ ܫܡܰܝܐ ܘܰܥܒܰܕܬ ܗܳܠܶܝܢ: ܐܰܘ ܒܪܶܗ ܐܰܢ̱ܬ ܕܰܐܠܳܗܐ: ܕܗܳܠܶܝܢ ܟܽܠܗܶܝܢ ܥܳܒܶܕ ܐܰܢ̱ܬ. ܡܶܛܽܠ ܗܳܢܐ ܟܶܬܒܶܬ ܒܥܺܝܬ ܡܶܢܳܟ: ܕܬܺܐܬܶܐ ܠܘܳܬܝ̱ ܟܰܕ ܣܳܓܶܕ ܐ̱ܢܐ ܠܳܟ. ܘܟܺܐܒܳܐ ܡܶܕܶܡ ܕܺܐܝܬ ܠܺܝ ܬܰܐܣܶܐ ܐܰܝܟ ܕܗܰܝܡܢܶܬ ܒܳܟ. ܐܳܦ ܗܳܕܶܐ ܬܘܒ ܫܶܡܥܶܬ ܕܺܝܗܽܘܕܳܝ̈ܐ ܪܳܛܢܺܝܢ ܥܠܰܝܟ ܘܪܳܕܦܺܝܢ ܠܳܟ: ܘܳܐܦ ܕܢܶܙܩܦܽܘܢܳܟ ܒܳܥܶܝܢ: ܘܰܠܡܶܣܪܰܚ ܒܳܟ ܚܳܝܪܺܝܢ. ܡܕܺܝܢ̱ܬܐ ܚܕܳܐ ܙܥܽܘܪܬܳܐ ܐܰܚܺܝܕ ܐ̱ܢܳܐ ܘܫܰܦܺܝܪܐ ܘܠܰܬܖ̈ܰܝܢ ܣܳܦܩܐ ܠܡܶܥܡܰܪ ܒܳܗ̇ ܒܫܶܠܝܳܐ.
(Carl Brockelmann, Syrische Grammatik mit Paradigmen, Literatur, Chrestomathie und Glossar: Die Lehre des Apostels Addai, ܡܠܦܢܘܬܐ ܕܐܕܝ ܫܠܝܚܐ page 14, Berlin 1925.)
Här ger jag min översättning av texten till svenska.
”Från Abgar Ukomo (den svarte), till Jesus, den skicklige läkaren som dök upp i Jerusalem.
Hälsning, min herre!
Jag har hört om dig och din medicin, att du inte botar med mediciner och droger, utan med ditt ord öppnar du de blinda, får de lama att gå, renar de spetälska, låter de döva höra, och driver ut andar och demoner, och med ditt ord botar du de plågade och uppväcker du också de döda. När jag hörde talas om att du utförde dessa stora under, tänkte jag att du antingen är Gud som kom ner från himlen och utförde dessa ting, eller att du är Guds Son, som gjorde allt detta, därför skriver jag till dig i hopp om att du skulle komma till mig, så att jag skulle tillbe dig, och att du skulle bota sjukdomen som hade drabbat mig, precis som jag hade trott på dig. Jag har också hört att judarna klagar på dig och förföljer dig, de vill skada dig och korsfästa dig. Jag har en liten och vacker stad (Edessa) som är tillräckligt stor för att vi två ska kunna bo i lugn och ro.”
Trots denna berättelses svaghet visar den oss vikten av Edessa, som blev det primära centrumet för den arameiska kristendomen och det primära och mäktigaste centret för det arameiska språket, som senare blev känt som syriska. Från Edessa började kristendomen och det syriska arameiska språket spridas i olika riktningar. Kristendomen, med Edessas arameiska dialekt, blev standard i Mellanöstern, på grund av sambandet mellan Edessa-dialekten och Kristi galileiska arameiska dialekt, särskilt eftersom Bibeln, med båda dess testamente, översattes till Edessa-arameiska (klassisk syriska, kthobonoyo).
Den arameiska dialekten som talades i Edessa blev riksspråk i den unga arameiska (syriska) kristna kyrkan. På detta språk skrevs tusentals böcker, och det är detta språk, syrisk-arameiska, som idag används i liturgin i syriska kyrkor och i modersmålsundervisning i Sverige.
De kristna araméerna missionerade bl.a. i Indien, Tibet, Mongoliet och Kina. Många centralasiatiska folkgrupper såsom mongolerna och turkarna blev kristna och använde sig av den syrisk-arameiska liturgin och alfabet. Efter några århundraden övergick de emellertid till islam.
Men i Kerala i södra Indien finns det fortfarande syriska kyrkor med 10-12 miljoner anhängare som har syrisk-arameiska som gudstjänstspråk.
Under medeltiden blev benämningen suryoyo/suryaya helt anknuten till kristna araméer och användes istället för namnet araméer.
På 400-500-talen e.kr började kyrkan splittras och följande arameiska kyrkor uppstod:
-Östsyriska kyrkan (nestorianska delen). Den grundades på 400-talet, med nästan alla östra kristna araméer som anhängare (den finns i Irak och Iran; sedan 1960-talet har den splittrat i två grenar med var sin patriark, den ene för dagens assyriska kyrkan, och den andre för östern gamla kyrkan.
-Syriska ortodoxa kyrkan år 451. (de flesta kristna araméer i väst om Eufrat var anhängare till denna kyrka. Kyrkan finns idag mest i Syrien, Irak, Libanon Turkiet, Indien, mm. (med patriark i Damaskus).
-Rum-ortodoxa år 451, (dagens grekisk-ortodoxa i Syrien och Libanon med patriark i Damaskus).
-Syrisk-maronitiska, på 600-700-talet. (i Libanon, där också patriarken har sitt säte).
-Kaldeiska kyrkan, på 1500-talet, (mest i Irak med patriark i Bagdad).
-Syrisk-katolska, på 1700-talet (i Libanon, Syrien med patriark i Libanon).
-Grekisk-katolska, (melkitiska) på 1700-talet (mest i Syrien och Libanon med patriark i Damaskus).
-Protestantiska kyrkor, på 1800-talet (mest i Syrien och Libanon med överhuvud i Damaskus och Beirut).
-Övriga religiösa etniska arameiska grupper.
Dr Assad Sauma, Syrolog