Visste ni om att det igår den 10 december var den internationella dagen för mänskliga rättigheter?
Dagen instiftades 1950, och datumet valdes för att hedra FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som antogs avgeneralförsamlingen den 10 december 1948. Från barnsben får man i Sverige lära sig om hur vi har mänskliga rättigheter som ska respekteras. Det är något självklart för oss som är födda och uppvuxna här att staten och medborgarna ska göra allt i sin makt för att rättigheterna ska bevaras och respekteras. En problematik som jag själv stötte på när jag blev äldre och läste mer om FN:s deklaration var att trots att jag bodde i kanske världens tryggaste område så åsidosätts några av mina egna mänskliga rättigheter varenda dag, enbart för att jag är syrian (aramé).
Hade jag däremot födits in i och vuxit upp i ett av länderna där syrianerna (araméerna) ska anses vara urinvånare (Syrien, Turkiet, Irak och Libanon) så skulle mina rättigheter vara som bortblåsta. Syrienkriget och situationen i Irak är två av de största kriserna på väldigt lång tid. Turkiet förnekar fortfarande folkmordet 1915 och man fortsätter att själa mark och förtrycka mina landsmän. De som drabbas allra hårdast av situationerna i dessa länder är just syrianerna (araméerna). Vi skiljer oss från förövarna både etniskt, lingvistiskt och som världshistoriens första kristna, vilket leder till att vi är de som de allra helst vill förinta.
Världsamfundet har i historien blundat för tidigare förövelser mot den syrianska (arameiska) folkgruppen men idag kan de omöjligt hävda att de inte visste. Den mest sårbara gruppen är även den mest hotade i två av världens största kriser, men trots detta så har man inte kunnat komma överens om en policy eller lösning till problemen för samtliga drabbade på grund av politiska intressen. Oavsett om man heter Obama, Putin, Merkel eller Cameron så visar de alla att det finns stora anledningar till att kritisera omvärldens prioriteringar och löften. De har alla bestämt hävdat att de vill lösa situationerna som råder men det enda deras agerande leder till är att kriserna får ett extra år på nacken.
Den internationella dagen för mänskliga rättigheter ska hylla mänskligheten och människovärdet. Det är meningen att vi ska minnas världssamfundets storhet och hur man tillsammans sätter de grundläggande mänskliga rättigheterna som var man, kvinna och barn har rätt till. Som syrian (aramé) kan jag dock omöjligt glädjas och fika denna dag som vi gjorde i skolan då jag vet hur det egentligen står till. Jag tände istället ett ljus och bad en bön, då firandets dag har blivit sorgens dag.