Augin BarPetrus debatterar om Sverige och västvärlden då han upplever att man vänt syrianer (araméer) och andra kristna i Mellanöstern ryggen. Han anser därför att dessa måste agera på egen hand.
Kroppen är en häpnadsväckande skapelse. Alla kroppens funktioner arbetar tillsammans i symbios med varandra. Så när en nerv eller en muskel gör ont, ja då gör hela kroppen det. När någon slår dig eller skadar dig, skriker hela kroppen av smärta. Alla små delar av kroppen är en del av någonting större. De utgör en helhet som resulterar i en funktionell kropp.
Tänk er kroppen bytas ut mot vårt folk. Vi läser och hör varje dag vad som händer främst i Irak. Det smärtar oss, vårt folk är en del av vår kropp. Vi tittar frustrerat på medan det händer. Det finns inget vi kan göra åt allt mördande. Men det betyder inte att vi inte kan upplysa varje själ i landet vi bor i att öppna ögonen. Våra syrianska (arameiska) bröder och systrar mördas, torteras och blir tvingade att konvertera till en religion som har hemsökt oss sedan dess uppkomst, samtidigt som vårt land som vi så gärna vill bli en del av blundar.
Vi ska inte stå och anklaga IS (Islamiska staten) för allt som händer våra syrianska bröder och systrar. Denna radikala grupp skulle inte ha möjligheten att operera fritt i Irak och Syrien om inte varje västerländsk toppolitiker blundade för det. Vi måste peka ut Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt som har tillåtit detta hända. Vi måste peka ut Obama och McCain för att de inte gör något. Vi måste peka ut varje västerländsk politiker som har suttit och blundat medan vårt syrianska folk återigen genomgår ett folkmord, förmodligen det sista som kommer rensa den syrianska och kristna närvaron från Mellanöstern.
Låt oss tala klarspråk till varför ingen fördömer folkmordet på syrianerna idag.
Offren är kristna, att vara kristen och bli mördad för sin tros skull är otänkbart i västvärldens ögon. Förövarna är militanta muslimer. Rädslan för att bli kallad för islamofob är större än viljan att upplysa människorna om sanningen. Då muslimerna är en minoritetsgrupp i Europa finns det inget land som vågar skapa en större debatt om det pågående folkmordet på det syrianska folket och andra kristna grupper i Mellanöstern. Vår vänsterorienterade medierapportering har slagit sönder denna debatt till små spillror. Att kritisera extrema islamister för att de begår ett folkmord i Syrien och Irak är islamofobiskt. Att SÄPO försöker motverka radikalisering av unga muslimer är islamofobiskt. Att inte vilja se jihadkrigare återvända till Sverige efter sitt heliga krig och kanske bo i en ort snart nära dig och dina barn är islamofobiskt.
Nej, vi har inte media på vår sida. Det är ytterst få som ser det vi ser, känner det vi känner eller hör det vi hör. Detta är skamligt och ynkligt av varje nation, varje organisation och varje religiös gruppering som blundar och vänder ryggen till den syrianska flickan som precis blivit bortrövad av en muslimsk extremist. Mannen som nyligen sett sin fru bli våldtagen och därefter halshuggen eller mannen som av ren förtvivlan tappar förståndet och därefter blir skjuten. Nej, det är inte på dessa främlingar eller dessa stater vi ska vänta på och hoppas på förändring.
Under Almedalsveckan gick Syrianska-Arameiska ungdomsförbundet (SAUF) ut och propagerade för att vi är en del av Sverige. Jag kan inte riktigt hålla med om den tesen. Det verkar som att politikerna inte vill att vi ska vara en del av det här landet. Vi har inte ”rätt” etnicitet eller ”rätt” religion för att tillhöra den blågula fanan. Därför är den stora frågan, vill vi vara en del av ett land som blundar och rullar tummarna varje gång våra kristna bröder och systrar mördas och torteras i Mellanöstern? Sätt er och tänk på den frågan. När ni sitter för er själva, försök klura ut när Sverige avskaffade sin nya religiösa åskådning, nämligen mänskliga rättigheter. För så fort kristna blir offer för en etnisk rensning tappar de flesta humanistiska svenska organisationer tungan och tittar åt andra hålet där en ryss pekar finger åt homosexuell propagandaspridning. Nej, Sverige kommer inte göra något, det har dem heller aldrig gjort under de senaste 20-30 åren.
Det är vi, den syrianska flaggans återstående söner och döttrar som måste upplysa människorna i väst. Det har fallit på vår lott att visa vad som händer i skuggan av andra nyheter. En, två eller tre personer kan inte åstadkomma något, men som ett folk, som en enad front mot folkmordet på vårt folk av islamistisk extremism, kan vi åstadkomma något. Vi kan få folk att öppna ögonen. Det enda som krävs är att människor ska öppna ögonen och se saker och ting för vad de är. Vi har möjligheten att öppna andras ögon, men den stora frågan är; Finns det hopp och vilja?
Den andra augusti kommer det hållas stora demonstrationer världen över för våra bröder och systrar i Irak och Syrien. Det minsta vi kan göra, är att vara där, höja rösten och visa västvärldens ynkryggar till politiker att vi finns. Det finns ingen som kommer skrika eller höras åt oss, vi själva står i mitten och måste höras. Låt oss, som ett enat folk från Turkiet, Syrien, Irak, Libanon och andra delar av Mellanöstern ge det här landet en demonstration som de sent kommer glömma. Låt oss hedra våra martyrer och låt oss visa världen att vi aldrig finner oss i att bli bespottade och trampade.
Jag är en stolt Nazaré och jag kommer vara på demonstrationen för att visa mitt stöd till vårt folk och vår tro. Jag hoppas du gör samma sak.