Medborgare, världsledare och kommunalråd hamnar i fokus på olika vis när yttrandefriheten och människors trygghet utmanas. Terrorismen vi ser är dock inget modernt fenomen då Aram drabbades långt före Charlie.
Attentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo har setts som en attack mot yttrandefriheten och drev en och en halv miljon människor i Paris att marschera för att hedra de mördade. Dessutom har människor i hela världen stått med pennor på torg för att visa sin solidaritet vilket är ett vackert tecken på att det finns mänsklighet bland oss. #JeSuisCharlie trendade snabbt på sociala medier efter terrordådet världen runt för att man ville visa att man hedrade offren och stod upp mot beväpnade hot och för yttrandefriheten.
#JeSuisCharlie
Längst fram i marschen gick flera världsledare som man skulle kunna dela upp i två grupper. De som är i första gruppen tävlar i vem som kan tillämpa censur bäst och fängsla fler journalister än de andra. Den gruppen som inte sysslar med sådant och tillhör det alltid så civiliserade väst tävlar inte om någonting, då det trots allt är effektivare att samarbeta. Det har de faktiskt visat när de i åratal skickat vapen och resurser till bland andra de extrema terrorgrupper i Syrien som Frankrike nu själva blivit en måltavla för. En terror som blivit vardag i landet där man bidrar till kampen att störta en diktator till varje pris.
#JeSuisCharlie
I det terrorbefriade Sverige hör man Örebros kommunalråd Rasmus Persson (C) tala i Tvärsnytt om hur de ska arbeta för att unga killar som har kommit tillbaks från resor där de krigat för IS inte åker ner igen, och att de bör få hjälp att bearbeta de traumatiska upplevelser som de har varit med om. Jag trodde tidigare att problemet här låg i att människor åker iväg för att försöka utrota alla syrianer (araméer) och andra minoriteter för att sedan återvända med sin mordiska inställning till de som inte följer deras ideologi. Problemet ligger dock tydligen i att vi inte aktivt hindrar folk från att åka en andra gång för att fortsätta sitt folkmord, genom att erbjuda dessa killar terapi och stöd att hitta arbete. Samtidigt flyttar folk i rädsla från stadsdelen Vivalla efter upprepade hot från IS-anhängare. Du har verkligen knäckt koden för hur vi ska slippa undan beväpnade hot mot oss och yttrandefriheten Rasmus.
#JeSuisCharlie
När man tillhör den syrianska (arameiska) folkgruppen så är man van vid att omvärlden ser på. Ingen har lyft pennor i solidaritet för folkmordet 1915 och trots att världsledare kan samlas och marschera, så gör de ingen större insats för att mina landsmän i Syrien och Irak ska få någon form av trygghet. Det betyder ingenting för mig när Netanyahu, Abbas, Davutoglu och Merkel marscherar bredvid varandra just för att de marscherar för någonting de egentligen inte står upp för med sina handlingar. Jag behöver inte kalla mig för Charlie för att stå upp för frihet och hedra terrorismens offer, för terrorismen är inte ett modernt fenomen. Jag behöver enbart läsa min egen historia för att se århundraden av folkmord, förtryck och förföljelse från grupper som IS säkerligen ser som förebilder. Jag har svårt att se att det berodde på att ingen erbjöd de terapi eller hjälp att hitta jobb på den tiden men vem vet. Kanske blir det bättre i Örebro när deras IS-veteraner byter sina Kalashnikovs mot ordentliga kollektivavtal.
Det finns däremot en sak som jag kan säga med säkerhet:
Je suis Aram